monster
i helgen ska jag göra nåt som jag inte alls tycker om. man skulle till och med kunna påstå att jag avskyr det. ja, det gör jag fan. jag ska på två härligt insnöade släktmiddagar. och det är inte ens min släkt. det är hans. fullkomligt värdelöst.
alltså, det är inte det att jag inte tycker om den dära släkten. ibland är dom faktiskt riktigt trevliga och roliga. det jag avskyr mest av allt är det monster jag själv förvandlas till när jag hamnar på såna där kalas. ett riktigt jävla pretto, som inte kan låta bli att hjälpa till med disken, leka med sysslingar och pysslingar och kusinbarn och prata med farfar om när han gick på VM-58.
alla älskar mig, och jag känner mig så galet falsk. jag är ju inte sådär. egentligen vill jag slänga alla tallrikar i golvet, klippa av håret på ungarnas dockor och skrika till farfar att han är en senil gubbe och att vi faktiskt förlorade den där jävla finalen mot brasilien. men det gör jag inte. jag bara fyrar av ett leende till och är ännu mer älskvärd och frågar om det finns något jag kan hjälpa till med.
och inte fan får man ligga i svärföräldrarnas hus, heller.
Låter som en trevlig helg det där, haha.
Du blir ju av med två släktmiddagar på en helg, det är ju inte helt uselt...
