at its very best
jobbiga, jobbiga dag. jag ligger fortfarande i sängen. min första lektion började åtta, men inte fan gick jag på den. min andra lektion började tio, men inte fan gick jag på den. min tredje lektion börjar ett, men inte fan kommer jag pallra mig till den. ibland kommer jag in i såna här stim. inte-gå-upp-på-morgonen-för-det-känns-meningslöst-stim. då är jag helt apatisk. jag vill egentligen inte göra något annat än att sova. vårtrötthet at its very best.
ikväll ska jag äta svennepizza och se desperate housewives med mig själv i soffan. i hans största mysigaste mjukiskläder. jag längtar redan. det är fan fint det. ända tills man håller på att spy av all ost och programmen är slut. då inträder bitterhetens timme. det är då jag tjurar som aldrig förr. då ska ni se att det kommer ett litet inlägg. antingen om hur ensam jag är eller hur äckligt mätt jag är. jag kan garantera att det kommer handla om hur synd det är om mig. promise.
verkligen, jag vaknade 08:35 idag, lätt panik.
börjar 08:00 nämligen, vilken dvala, inget minne av något alarm alls...
prickade självklart in dagen då min chef är i sthlm på besök, verkligen festligt.
vi frå glädjas åt det fina vädret och dom vackra träden i kungsan.
