bitter och ljuv

ja, sextio ynka minuter senare ligger jag här och tårarna bränner innanför ögonlocken. jag tänker på honom. jag är inte ett dugg glad och tuff och oberoende, som jag trodde för en timme sen. jag tänker bara på hur det hade varit om han varit här. hos mig. legat alldeles alldeles intill. varje natt. inte bara ibland, inte på lånad tid, inte bara på helgerna. jag vill att han ska vara det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar. alltid. det är nästan som olycklig kärlek. nä förresten, det är värre. att ha men inte få, att höra men inte se, inte känna. att veta att man egentligen borde vara lyckligast på jorden, men ändå somna med tårar i ögonen varenda kväll. att känna total maktlöshet, att veta att det inte går. inte ikväll. och inte imorgon kväll. men snart. snart ses vi. det lovar vi varandra, säger puss godnatt och tårarna svämmar över. the story of my life.