bitter och ljuv

förlåt förlåt. jag har helt enkelt inte varit tillräckligt bitter för att skriva i helgen, jag har varit sådär mesigt toklycklig. förlåt. jag ska definitivt skärpa mig. jag är nämligen tillbaks i särbomisären (vilken innebär att jag bor ensam i vår lägenhet och han bor på lyxhotell med havsutsikt och roomservice fem dagar i veckan. livet är så rättvist) och borde egentligen vara hundra gånger bittrare och eländigare och surare än vad jag är. jag mår ganska bra just för tillfället, jag har precis pratat med min mamma i en timme, och kan hon som snart är femtio och död vara nöjd, så kan nog jag också det, trots att jag inte får utöva någon form av kärlek. men i alla fall, det finns minst fem bra saker med att vara ensam i en trea:

1. jag kan ha mina osexigaste, slitnaste, äckligt skönaste trosor på mig utan att bli utskrattad och utan att riskera att inte få ligga. ni vet, såna där med obefintlig resår och urtvättat tyg som man ser ut som en uteliggare i. fantastiska, tycker jag i min ensamhet.

2. jag kan bestämma helt själv vad, när och hur jag ska äta. jag behöver inte äta näringsrik och nyttig mat exakt klockan sju med tända ljus. jag kan äta en sunkpizza, en polarkaka med leverpastej eller pasta blanche (penne med mycket smör och mycket salt. det är mycket gott och mycket fett och mycket vitt mjöl) och jag kan äta det klockan nio på kvällen i sängen eller framför filip och fredrik. det är ingen som klagar på att han är hungrig vid klockan sex, att han vill laga nåt bra och gott och duktigt och att vi ska sitta vid köksbordet och konversera och titta varandra i ögonen.

3. jag kan bajsa med öppen dörr. underskattat, det där. say no more.

4. jag kan låta hela lägenheten se ut som ett regelrätt bombnedslag. fem dagars disk kan få trängas med smutstvätt och föreläsningsanteckningar och tomma cola light-flaskor. jag kan bygga mina egna små klädberg och låta bli att öppna post med bankloggor.

5. jag kan gå runt i hans myskläder. dom är stora och dom är bekväma och man blir sjukt ful i dom. men inte fan är det någon som bryr sig. och om jag mot all förmodan skulle tycka det är lite jobbigt att vara ensam, så kan jag lukta lite på ärmen eller luvan eller så, och så luktar det honom.

ha! jag kan komma på en tio-tolv grejer till, men det här är fan dom fem bästa. frågan är om han ska få komma hem över huvud taget. jag ska tänka på det.