bitter och ljuv

ja ja, jag erkänner. jag är värdelös. men säg inte att jag inte förvarnade er. jag sa: "när jag är glad och lycklig, då lär du inte läsa det här. då har jag bättre saker för mig. förhoppningsvis. jag kommer aldrig skriva för din skull. jag kommer skriva när jag behöver det som mest.". så sa jag. exakt. det betyder att jag inte kommer skriva alltid, varje dag, tre gånger om dagen. det kommer inte att ge mig tusen besökare, men det är inte det som är meningen heller. allt jag skriver, skriver jag för min egen skull. tyvärr. take it or leave it. vill ni se sommarklänningar och hyllningar till regnet och inte tre fan i samma mening, så finns det hundra miljoner engla. men det här, det är min blogg, mitt liv, min tid. min bitterhet. face it.

i alla fall, helgen har varit speciell. helt fantastisk. jag har fått en kärleksinjektion som förklarar för mig varför jag står ut, varför det är värt att vara ensam fem dagar i veckan. han är one of a kind, han är helt jävla otrolig. han är inte världens allra snyggaste eller världens allra mest romantiska eller världens allra rikaste. men vi älskar varanda tills döden skiljer oss åt och det märks. efter snart tre år kan vi fortfarande ligga en hel natt och lyssna på winnerbäck och bara titta varandra i ögonen och veta exakt vad den andra tänker. vi kan slöa i varsin soffa i våra sunkigaste kläder (yes, jag får till och med ha dom där fula trosorna) och skratta åt meningslösa städprogram på tv och känna oss så oensamma som det bara går. vi kan laga tråk-köttfärssås och spaghetti, och det smakar ändå godast i världen, för vi är tillsammans.

jag tvivlar inte en sekund på att vi kommer vara tillsammans tills jag är hundra och han hundratre. vi kommer gifta oss och jag kommer vara snyggast i världen och absolut helt o-cola-light-tjock i min vita klänning. vi kommer få tvillingar och han kommer att vara pappaledig (det är vår deal. han försörjer mig under studenthelvetet och han får vara pappaledig. fair.) i vår villa och få mysmage och spela i ett division sju-lag. och så lever vi sådär lyckliga tills barnen flyttar ut och vi tar tidig pension och flyttar till florida, spelar golf och dricker gott vin.

så fantastisk är han. att jag, som innan jag träffade rätt, var räddast i världen för förhållanden (=fängelser), vill allt det där. det värsta jag kunde tänka mig var parmiddagar och förlovningar och tänk att bara få ligga med en enda för resten av mitt liv! nu är det det bästa som skulle kunna hända. tänk på det. förutsättningar ändras och kärlek förändrar allt.

(förlåt för sliskigt, rosendoftande äckelinlägg. jag mår bara så inihelvete bra.)