back on the särbo track
den här gången känns det faktiskt mycket bättre. jag börjar tro på alla människor som inte bryr sig som säger att man vänjer sig. för det gör man faktiskt. man vänjer sig vid en timme skype på kvällen och puss godnatt jag älskar dig också. för jag vet ju att han kommer hem och gör min värld sådär löjligt rosa snart igen. fantastiskt.
helgen var också fantastisk. så jävla jävla grym. när jag kom hem från jobbet runt nio i fredags kväll stod världens godaste potatisgratäng och entrecôte på bordet, ljusen var tända och vinet uppkorkat. jag åt ungefär ett kilo mat, drack rödvin en masse och däckade utan att ens ha fått ligga. då är man trött, mina vänner. dock fick jag gå upp för att jobba på lördag morgon, men tillsammans med kul folk blir till och med en stressig helg på jobbet bra. lördag kväll var vi ute på något så vidrigt som en pardejt. inte ens en parmiddag, utan vi gick endast ut och drack öl med ett annat par utan ens en middag som anledning. riktigt vidrigt, om det inte vore så att de är våra bästa vänner på varsitt håll. jag kan få lite ångest just bara av att vara ute sådär. det hela blir liksom lite krystat, när alla fyra egentligen bara vill gå hem och ligga. även här på varsitt håll, måste jag poängtera. det är lite vidrigt faktiskt, hur bra vänner vi än är. jag erkänner.
och förresten, jag drack inte öl. det finns faktiskt en ganska kul historia runt det där med öldrickandet. under en period i mitt liv levde jag på annan ort, och inte vilken annan ort som helst, utan en annan ort där öl var ett ganska vedertaget fenomen. där och då lärde jag mig att tycka om det, och drack det varje dag i, låt säga, tre månader. varvat med sprit, i och för sig. det var en fantastisk period i mitt liv, det måste sägas, men det där öldrickandet fick såklart konsekvenser. jag såg ut som en boll. mina ansiktsdrag fanns inte och den där mysmagen ni fick höra om i cola light-inlägget, den var just inte så mysig längre. jag var tjock. det säger till och med mina bästa vänner, som borde fjäska betydligt mer än så och säga "nej men du, inte var det så farligt. lite rund om kinderna kanske, men inte tjock inte". nä. de gav mig hela sanningen och det är jag ganska glad för idag. idag dricker jag nämligen aldrig öl. aldrig. en klunk av sambons framför tipslördag, möjligtvis. men nu är jag otjock och fin igen, och dricker alltid bara vin. det får ju andra konsekvenser i och för sig, till exempel betydligt längre och intensivare baksmälla. och så blir jag fyllekåt utav bara fan. men inte tjock, inte.
åter till helgens bravader. även söndag morgon var jag tvungen att gå upp alldeles för tidigt för den alkoholhalt jag hade i blodet, och jobba. eftersom man inte får tugga tuggummi på mitt prettojobb, så fick min kära kollega lukta på mig sisådär var tionde minut och berätta om jag luktade vin. då fick jag ta en läkerol, för att inte skrämma bort kunderna. jag konsumerade två askar (de hade extrapris på pressbyrån) och läste efteråt bak på förpackningen följande: "överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt". tackar. på kvällen satt jag uppkrupen i knät på den jag älskar och såg på sporten och andra meningslösa program. det var magiskt.
men nu är jag tillbaks, back on the särbo track, och borde börja plugga. sådär har jag tänkt i ett par tre veckor nu, men aldrig tagit tag i det. nu är det andra bullar. den här gången har jag tagit fram boken. den ligger bredvid mig här i dubbelsängen och ser tung ut. men jag tänker inte öppna den. men är det inte ett jäkligt stort steg framåt, att bara ha tagit med mig boken och kanske haft ambitionen att läsa den? det tycker jag. imorgon kanske jag kan läsa förordet också. godnatt.
helgen var också fantastisk. så jävla jävla grym. när jag kom hem från jobbet runt nio i fredags kväll stod världens godaste potatisgratäng och entrecôte på bordet, ljusen var tända och vinet uppkorkat. jag åt ungefär ett kilo mat, drack rödvin en masse och däckade utan att ens ha fått ligga. då är man trött, mina vänner. dock fick jag gå upp för att jobba på lördag morgon, men tillsammans med kul folk blir till och med en stressig helg på jobbet bra. lördag kväll var vi ute på något så vidrigt som en pardejt. inte ens en parmiddag, utan vi gick endast ut och drack öl med ett annat par utan ens en middag som anledning. riktigt vidrigt, om det inte vore så att de är våra bästa vänner på varsitt håll. jag kan få lite ångest just bara av att vara ute sådär. det hela blir liksom lite krystat, när alla fyra egentligen bara vill gå hem och ligga. även här på varsitt håll, måste jag poängtera. det är lite vidrigt faktiskt, hur bra vänner vi än är. jag erkänner.
och förresten, jag drack inte öl. det finns faktiskt en ganska kul historia runt det där med öldrickandet. under en period i mitt liv levde jag på annan ort, och inte vilken annan ort som helst, utan en annan ort där öl var ett ganska vedertaget fenomen. där och då lärde jag mig att tycka om det, och drack det varje dag i, låt säga, tre månader. varvat med sprit, i och för sig. det var en fantastisk period i mitt liv, det måste sägas, men det där öldrickandet fick såklart konsekvenser. jag såg ut som en boll. mina ansiktsdrag fanns inte och den där mysmagen ni fick höra om i cola light-inlägget, den var just inte så mysig längre. jag var tjock. det säger till och med mina bästa vänner, som borde fjäska betydligt mer än så och säga "nej men du, inte var det så farligt. lite rund om kinderna kanske, men inte tjock inte". nä. de gav mig hela sanningen och det är jag ganska glad för idag. idag dricker jag nämligen aldrig öl. aldrig. en klunk av sambons framför tipslördag, möjligtvis. men nu är jag otjock och fin igen, och dricker alltid bara vin. det får ju andra konsekvenser i och för sig, till exempel betydligt längre och intensivare baksmälla. och så blir jag fyllekåt utav bara fan. men inte tjock, inte.
åter till helgens bravader. även söndag morgon var jag tvungen att gå upp alldeles för tidigt för den alkoholhalt jag hade i blodet, och jobba. eftersom man inte får tugga tuggummi på mitt prettojobb, så fick min kära kollega lukta på mig sisådär var tionde minut och berätta om jag luktade vin. då fick jag ta en läkerol, för att inte skrämma bort kunderna. jag konsumerade två askar (de hade extrapris på pressbyrån) och läste efteråt bak på förpackningen följande: "överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt". tackar. på kvällen satt jag uppkrupen i knät på den jag älskar och såg på sporten och andra meningslösa program. det var magiskt.
men nu är jag tillbaks, back on the särbo track, och borde börja plugga. sådär har jag tänkt i ett par tre veckor nu, men aldrig tagit tag i det. nu är det andra bullar. den här gången har jag tagit fram boken. den ligger bredvid mig här i dubbelsängen och ser tung ut. men jag tänker inte öppna den. men är det inte ett jäkligt stort steg framåt, att bara ha tagit med mig boken och kanske haft ambitionen att läsa den? det tycker jag. imorgon kanske jag kan läsa förordet också. godnatt.
Kommentarer
Trackback
